1Den sena eftermiddagssolen sträckte sig lång och gyllene över trädgården. Bluey tittade ner och såg den längsta, mest utdragna skugga hon någonsin sett. "Bingo! Kom och titta!" ropade hon.
2Bingo kom skuttande. Hon stirrade på sin egen orange- och gräddfärgade skugga och drog efter andan: "Jag är jättestor!"
3Bluey fick sin jätteskugga att vinka. Bingo vinkade tillbaka. Två enorma skuggsyskon hälsade på varandra över gräsmattan och båda svansarna viftade.
4"Vi kan vara djur!" Bluey tryckte tassarna mot varandra. Hennes skugga snappade som en krokodil. "SNAPP!"
5Bingo spretade ut tassfingrarna. En spindelskugga kilade uppför staketet. "Iiiii!" tjöt hon, och började sedan skratta åt sitt eget påhitt.
6Bluey vände sig i profil. Hennes höga öron blev två spetsiga toppar på staketet. "Jag ser ut som en skugg-varg!" utropade hon.
7Bingo härmade henne, men hennes mjukare öronskuggor blev små kullar. Bluey tittade noga. "Du ser ut som en kanin", bestämde hon.
8Bingo dunsade med ena foten — dunk, dunk — precis som en kanin. Systrarna skrattade så att de föll ihop i det varma gräset.
9De låg på rygg och såg ljuset bli orange. Deras skuggor sträckte sig hela vägen bort till häcken.
10"En till," sa Bluey. Hon räckte ut en tass. Bingo tog den, och de två valparna stod tätt ihop på gräsmattan.
11Deras sammanlänkade skugga såg nästan ut som ett hjärta. "Det där är vi," sa Bingo. "Ja," sa Bluey. "Det är vi."
12En varm röst ropade att det var dags för middag. Systrarna gav sin hjärtsilhuett en sista blick och sprang sedan tillsammans mot den lysande dörröppningen.
