1Himlen var klar och blå den morgonen när Chase och Skye travade tillsammans uppför den gräsbevuxna kullen. Stigen framför dem var bred, grön och fylld av vajande gräs.
2Whoooosh! En vindpust fick torra löv att virvla upp och svepa över valparnas färska tassavtryck.
3"Vår stig är borta!" skällde Chase. Han memorerade tre landmärken som inte kunde blåsa bort: en mossig sten, en böjd liten björk och vita vilda blommor.
4Whoooosh! En starkare vind drog över kullens sida, och det långa gräset böljade i stora, gröna vågor.
5Skye skuttade upp till krönet. Därifrån kunde hon se ett lugnt silverband bland det rörliga gräset. "Utsikten är åt det hållet!" pep hon.
6Tillsammans gick de vidare. "Sten — check! Björk — check! Blommor — check!" ropade Chase medan Skye höll koll på gräset.
7En tredje vindpust svepte in dem i dansande gyllene löv. Chase höll nosen lågt. Skye lade öronen platt. Med sina fyra stadiga tassar fortsatte de framåt.
8Till sist hittade de det lugna utsiktsstället, en rund fläck med kort gräs omgiven av den blåsiga ängen. Dalen gnistrade nedanför.
9När det var dags att gå hem ropade Chase ut landmärkena baklänges: "Vilda blommor! Björk! Sten!"
10Skye travade längs krönet och läste varje krök i gräset. Tassavtrycken var fortfarande dolda, men vännerna behövde dem inte.
11De kom ner till foten av kullen när molnen blev rosa. Chase skakade bort ett löv från sin keps och Skye nös ett litet nys.
12Bakom dem stod kullen ståtlig och fridfull. Det långa gräset suckade i den sista mjuka vinden. Whoooo…
