1Juniperkatt satt på den breda fönsterbrädan och såg hur himlen blev orange. Ljuset försvann sakta, sakta — gled av hustaken som varm honung.
2En sparv fladdrade förbi. Juniperkatt blinkade långsamt, med en enda lång blinkning. Sparven flög till sitt bo. Godnatt, sparv.
3En skorsten puffade ut sitt sista lilla rökmoln. Juniperkatt lyfte nosen och sniffade in den mjuka, sotiga luften. Röken slingrade iväg. Godnatt, skorsten.
4Den stora eken på andra sidan gatan slutade prassla. Löven blev stilla och mörka. Juniperkatt vickade försiktigt på svansen en gång. Godnatt, träd.
5Så — där! En liten silverprick stack fram i det blå. Den första stjärnan. Juniperkatt tryckte nosen mot det kalla fönstret och målade en liten dimmig cirkel med andetaget. Godnatt, stjärna.
6Månen steg upp, stor och blek över hustaken. Den fyllde fönsterbrädan med silver. Juniperkatt slöt ögonen halvvägs, sedan helt, sedan halvvägs igen. Godnatt, måne.
7Det sista fönsterljuset bleknade, bleknade, bleknade — och försvann.
8Juniperkatt klev ner från brädan, fyra mjuka tassar på trägolvet — tass, tass, tass, tass.
9Hon snurrade runt en gång. Hon snurrade runt två gånger.
10Hon kröp ihop till den där lilla, runda form som katter gör när världen har somnat och stack in nosen under svansen.
