1Pip och Moss bodde vid samma krök av floden, där en platt grå sten låg halvt i solen och halvt i skuggan. De tyckte båda om att trycka saker mot stenen — våta löv, bärfläckiga tassar, små kolbitar från gamla eldstäder. Men idag låg något nytt och väntade på stenen.
2En enda blå krita, tjock och vaxig, fortfarande i sitt pappershölje. Pip hasade fram på alla fyra och nosade på den. Samtidigt kom Moss plaskande ur det grunda vattnet och nosade också. Deras morrhår rörde nästan vid varandra.
3Två tassar sträckte sig efter kritan samtidigt. Pip var först och drog en lång, vinglig linje över stenen. Det såg ut som vatten — eller kanske himmel. Moss tittade på, med svansen viftande. Sedan lade Pip ner kritan och puffade fram den med sin blöta nos. Moss rullade den försiktigt mellan framtassarna och la till en krök. Och en till. Små blå kullar eller kanske vågor. Sedan puffade Moss tillbaka den. De turades om så, fram och tillbaka, och lät kritan ligga i mitten varje gång så att ingen behövde fråga. Efter en stund tryckte Pip en lerig tass bredvid de blå märkena. Brun fläck.
4Moss blinkade — och skyndade sedan uppför strandkanten. Där hittade hen en krossad gul blomma som försiktigt duttades mot stenen med en klo. Gul smet, alldeles intill det bruna. Bilden började bli något.
5Pip nosade längs flodkanten och kom tillbaka med en stjälk krispig grön vattenkrasse. Moss använde kritan för att dra en mörk kontur runt innan den vissnade. Grönt inuti blå linjer — det såg levande ut.
6Moss pekade med en tass uppströms, där kvällssolen målade vassen orange. Pip förstod direkt och dök ner med båda tassarna i en lera röd som tegel vid vattenbrynet. Orangeaktigt. Nästan rätt.
7De tryckte ut stora mjuka former över ovansidan av stenen — ett varmt sken ovanför allt det blå, gröna och bruna där nere.
8Kritan hade blivit nästan bara en liten stubbe när de stannade. På stenen fanns en bild som var hela floden, hela kvällen, helt deras: blått vatten, gula blommor, gröna stjälkar och den där mjuka rödorange himlen som låg varm över allt.
9Pip satte sig på bakbenen och betraktade den. Moss satte sig på bakbenen och betraktade den.
10Sedan tittade Moss på Pip. Pip tittade på Moss. Den blå kritstumpen låg mellan dem i det sista solljuset — fortfarande användbar, fortfarande där.



