1Efter ett milt regn doftade trädgården av blöt jord och gröna blad. Peppa gick ut i sin enkla röda klänning och blanka svarta skor. Hennes små griseöron spetsades. ”Kom, Georg!” ropade hon.
2Georg trippade efter henne i sin blå dräkt och blanka svarta skor. Hans krulliga svans vickade. ”Dino-saurie!” sa han och tittade på en vattenpöl. ”Inte en dinosaurie, Georg,” sa Peppa. ”En vattenpöl! En riktigt bra vattenpöl.”
3Vid staketet längst bak hittade de ett torrt och dammigt hörn dit inga pölar nått. Jorden var ljus och smulig. Peppa hukade sig och tryckte en liten rosa klöv mot marken. ”Det här lilla hörnet är törstigt,” sa hon. Georg nickade med sin stora runda tryne mycket allvarligt.
4Peppa hämtade den enkla röda vattenkannan från förrådet. Georg höll den med båda klövarna. Tillsammans tippade de långsamt — glugg, glugg, glugg — och det torra hörnet blev härligt mörkt.
5Sedan samlade Peppa släta stenar från stigen, en i taget, och la dem i en slingrande rad. Georg letade noga efter den rundaste av alla stenar.
6Georg valde den rundaste, allra finaste stenen och la den mitt i regnträdgården. ”Ooooh,” sa Georg, stolt som bara den.
7Nästa steg var att plantera två små blommor med mjuka gula kronblad, och klappa ner rötterna försiktigt med klövarna. Peppa klappade jorden. Georg klappade jorden. Klapp, klapp, klapp.
8Just då stack en mask upp huvudet mellan två stenar. Den var rosa och slingrig och verkade väldigt glad att möta dem. Georg hoppade till. Sedan fnissade han. ”Hi hi hi!”
9”Hej, masken,” sa Peppa glatt. ”Du får bo här. Du hjälper blommorna.” Masken kröp ner i jorden igen, rätt nöjd med situationen.
10De två små grisarna steg tillbaka och tittade på sin regnträdgård. Släta stenar ringlade runt en liten vattenpöl, gula blommor nickade och en liten spegel av himlen glittrade i vattnet. Peppa log. Georg log. Deras krulliga svansar vickade precis samtidigt.
