Inledningskapitel – en flicka lämnas vid toppen av en bergsstig, och berättelsen börjar där
Wren från Klockängen är inledningskapitlet i en serie för barn om att skickas till en ny plats. Fyra sidor: en moster går tillbaka nedför berget, en tyst gammal man bär in Wrens väska, och middagen passerar utan ett ord. Den gjordes med ReadKidz. Kapitlet slutar efter hennes första natt – det är här berättelsen börjar, inte hur den slutar.
Den här serien är ett inledande kapitel — berättelsen slutar här i stället för att få en upplösning.
Seriebilderna är på engelska — en översättning till läsarens språk följer varje sida.
Sida 1
Wren of Bell Meadow
The road ran out where the larches began. Aunt Marta set down the tin case, pointed up the last switchback, and said the mountain would do the rest. Then she turned and went down, and her footsteps got smaller until the wind had them all.
Wren pulled her blue scarf over her chin and climbed.
Above her the cloud sat on the path like a lid.
Wren från Klockängen
Vägen tog slut där lärkarna började. Tant Marta ställde ner plåtväskan, pekade upp mot den sista serpentinvägen och sa att berget fick sköta resten. Sedan vände hon om och gick neråt, och hennes fotsteg blev svagare tills vinden tog dem allihop.
Wren drog upp sin blå halsduk över hakan och klättrade.
Ovanför henne låg molnet över stigen som ett lock.
Sida 2
She walked into it, and out of it, and all at once the ridge was there — bare rock going gold at the top, larches falling away below, and somewhere under her feet the sound of small wooden bells.
Hon gick in i det och ut ur det, och plötsligt låg bergskammen där – kal klippa som blev gyllene högst upp, lärkar som föll undan nedanför, och någonstans under hennes fötter ljudet av små träklockor.
Sida 3
The cabin had a slate roof and one crooked chimney. A tall old man was splitting wood by the door with a coil of rope over his shoulder. He looked at her for a long moment, the way you look at weather coming.
"Marta's girl," he said. It was not a question.
"Wren," said Wren.
He carried her case inside without another word.
Stugan hade skiffertak och en sned skorsten. En lång gammal man klöv ved vid dörren med ett rep ringlat över axeln. Han såg på henne länge, som man ser på väder som är på väg.
”Martas flicka”, sa han. Det var ingen fråga.
”Wren”, sa Wren.
Han bar in hennes väska utan att säga ett ord till.
Sida 4
Supper was barley soup and hard bread and no talking at all.
On the windowsill sat a row of little bells carved out of pale wood, each one different.
When she had eaten, the old man pointed his knife at the ladder in the corner, and that was how Wren learned where she would sleep.
Till middag blev det korngrynsoppa och hårt bröd och inget prat alls.
På fönsterbrädan stod en rad små klockor snidade i ljust trä, var och en olik de andra.
När hon hade ätit klart pekade den gamle mannen med sin kniv mot stegen i hörnet, och så fick Wren veta var hon skulle sova.
För vuxna
Det här är fyra sidor om att komma fram och nästan ingen dialog, vilket är precis det som gör dem användbara. Den gamle mannen säger tre ord och pekar med en kniv mot en stege; om det känns kyligt eller bara återhållsamt lämnas åt läsaren, och alla barn kommer inte att svara likadant. Om någon i familjen har flyttat, bytt skola eller bott på en obekant plats, ger tystnaden på de här sidorna dem något att peka på. Observera att kapitlet slutar utan en lösning – det är dess form, inte en saknad sida.
Prata om den tillsammans
Tant Marta pekar uppför stigen och går därifrån. Hur tror du att Wren kände sig när hon såg henne gå?
Den gamle mannen ser på henne ”som man ser på väder som är på väg”. Vad säger det om honom?
Middagen går helt utan samtal. Är tystnad alltid ovänligt?
På fönsterbrädan står en rad små snidade klockor. Vem tror du gjorde dem, och varför?
Vad skulle du vilja fråga någon din första kväll i ett främmande hus?
Vanliga frågor
Är Wren från Klockängen en färdig berättelse?
Nej – de här fyra sidorna är inledningskapitlet. Wren kommer fram, äter middag och får veta var hon ska sova; berättelsen stannar där i stället för att få en lösning.
Vilken ålder passar serien för?
Den är gjord för åldrarna 7-9. Språket är mer litterärt än i de andra två serierna här, så den passar säkra läsare.
Varför ser den målad ut i stället för tecknad?
Den använder en solbelyst stil med skiss och lavyr – lösa tuschlinjer med akvarell över. Samma berättelse kan återges i vilken som helst av stilarna i biblioteket.
