1I ett glatt litet hörn av London, precis mellan en blomsteraffär och en röd postlåda, låg det sötaste bageri du kan tänka dig. Skylten ovanför dörren läste 'Kitty & Mimmys Bageri', målad i rosa och gult, med en liten rosett på varje bokstav. Hello Kitty hade knutit ett rent vitt förkläde runt midjan, och hennes tvillingsyster Mimmy hade gjort likadant — men Mimmys rosett var gul, och Kittys var röd, så att alla kunde hålla isär dem. De putsade fönstren tills de glittrade och ställde en vas med påskliljor på disken, för nu hade våren äntligen kommit till London.
2En solig morgon singlade ett flygblad ner genom bageriets brevinkast. Kitty plockade upp det och läste högt. 'London Spring Festival är nu på lördag! Ta med ditt bästa bakverk och dela med alla grannar.' Kittys ögon blev stora och glittrande. 'Mimmy,' sa hon, 'vi borde baka den största och mest fantastiska äppelpajen London någonsin sett!' Mimmy klappade händerna. 'Åh ja! Och vi delar varje sista bit!'
3De öppnade sin största receptbok och hittade ett recept som hette 'Den Stora Äppelpajen'. Ingredienslistan var väldigt, väldigt lång. 'Vi behöver tolv korgar med äpplen,' sa Kitty. 'Och socker, smör, kanel och det sprödaste pajskalet i hela England,' fyllde Mimmy i. De skrev en inköpslista tillsammans, turades om med pennan, och gav sig ut i det ljusa Londonmorgonen.
4På marknaden träffade de sin kära vän My Melody, som valde jordgubbar i en röd- och vitrandig bod. 'Äppelpaj till festivalen?' sa My Melody, studsande på tårna. 'Får jag hjälpa till? Jag är jättebra på att skala!' Kitty log stort. 'Det vore underbart!' Så My Melody tog sin korg under armen och följde med tillbaka till bageriet, nynnande på en liten sång hela vägen.
5Tillbaka på 'Kitty & Mimmys Bageri' tog vännerna på sig sina förkläden och satte igång. My Melody skalade äpplen i långa, snurrande band medan Kitty och Mimmy vägde upp mjöl i en stor keramikskål. 'En kopp, två, tre,' räknade Kitty noggrant. Det doftade av varmt trä och frisk luft i köket, och eftermiddagssolen gjorde allting gyllene.
6Då plingade det i bageriets klocka igen. In klev Pompompurin, i sin favoritbasker och med en burk gyllene honung. 'Jag hörde att ni bakar något riktigt speciellt,' sa han med ett leende. 'Honung gör äppelpaj extra god.'
7'Vilken fin idé!' sa Mimmy. 'Tack, Pompompurin!' Han ställde honungen på disken med en stolt liten nick, och kavlade sedan upp ärmarna för att hjälpa till med att blanda pajdegen.
8Degen behövde knådas — trycka, vika och trycka igen. Pompompurin tryckte. Kitty vek. Mimmy pressade med båda tassarna. Degen blev smidig och mjuk, och alla skrattade när ett litet moln av mjöl landade på Mimmys rosett och gjorde den vit. 'Nu matchar vi!' utbrast Kitty, och de fnissade så att magarna värkte.
9Sedan var det dags för äpplena. My Melody hade skalat ett helt berg, rosiga och fina. Kitty skivade medan Mimmy blandade skivorna med kanel, socker, en skvätt citron och Pompompurins gyllene honung. Det luktade så ljuvligt att den lilla rödhaken på fönsterbrädan lutade huvudet och stannade för att lyssna.
10Just då knackade det på dörren. Där stod Cinnamoroll, den lilla vita valpen med stora blå ögon, och bar på en knippa färsk timjan från sin trädgård. 'Till toppen av pajen,' sa han mjukt. 'Min mormor sa alltid att örter gör pajen till något hemvant.' Alla höll med om att det lät helt rätt. Cinnamoroll lade försiktigt små kvistar i rad, och köket blev ännu mysigare än förut.
11Kitty klädde försiktigt den stora pajformen med deg och tryckte ut den ordentligt i varje vrå. Mimmy lade i all äppelfyllning — lager på lager av gyllene skivor — tills formen blev som en liten kulle. Cinnamoroll lade på pajlocket. Tillsammans nypde de fem vännerna runt kanten, finger för finger hela vägen. Det tog lång tid, och alla koncentrerade sig ordentligt.
12Kitty skar fem små hjärtan i pajlocket så ångan kunde komma ut, ett hjärta för varje vän.
