1Skogen började alldeles bortom skogshugggarens stuga, där tallarna växte så höga att topparna försvann upp i molnen. En klar höstmorgon följde Hansel och Gretel ett rävspar djupare och djupare in bland de prasslande gulröda löven — och vid middagstid kunde de inte längre höra skogshugggarens yxa.
2Men när de vände sig om var varenda smula borta. En knubbig nötskrika hoppade iväg mellan trädrottarna och såg ganska nöjd ut med sig själv. Gretel drog sin roströda sjal tätare om sig och tog sin brors hand. "Då går vi framåt", sa hon bestämt. "Att stanna mitt i ingenting har aldrig hjälpt någon."
3De gick tills ljuset blev honungsgult, och sedan — genom en glänta mellan björkarna — fick de syn på det. En liten stuga med väggar i pepparkaksfärg, ett tak belagt med vad som såg ut som pressad marsipan och fönsterlådor fyllda med sockervita blommor. Den söta doften av kanel hängde i den kalla luften som en varm kram.
4Nästa morgon sopade Hansel gårdsplanen, Gretel skurade grytor och nya uppgifter dök upp så fort de gamla var klara. Varje gång de nämnde att de ville gå hem hittade kvinnan ännu ett brådskande ärende.
5"Hon vill hålla kvar oss här", viskade Gretel till Hansel den kvällen medan kvinnan slumrade i sin stol.
6Hansel tänkte noga, som han alltid gjorde när ett problem behövde redas ut. "Då måste vi vara klokare än kloka", viskade han tillbaka.
7"Släpp ut mig på en gång!" kom den dämpade rösten bakom dörren. "Vi ska be mjölnarens familj att öppna för dig när de passerar genom dalen", ropade Gretel tillbaka, för det var det snälla och förnuftiga att lova — och hon menade det.
8Gretel följde rutten med ett finger. "Där. Vi korsar stenbron, följer floden norrut och är ute ur skogen innan kvällsmaten."
9De lämnade stugan i rask takt med kartan tryggt instoppad innanför Hansels väst mot hans krämvita linneskjorta. Skogen kändes annorlunda nu — inte skrämmande, bara enorm och ärlig. Nötskrikor ropade ovanför dem. Löv snurrade ner i den svala brisen.
10Hansel och Gretel tittade på varandra i den sista sneda strimman av eftermiddagssol, och sedan började de båda springa.
